Här har vi skisssat på ett scenarion som leder besökaren in av Abadyls stadsdelar

”I heard about the possibility, and then I jumped on “a journey to Abadyl” (Lena, 23, Malmö)

Vid ankomsten fick vi alla fylla i en visum ansökan. Det var bara att skriva in ett namn, utan att legitimera sig. Så det var fritt fram att välja en ny identitet? Många frågor, bland annat vilken musik man gillar, vilka specialkunskaper man besitter, vilka länder man besökt, om man har körkort och vilken typ av boende man föredrar. När väl visum ansökan var behandlad och klar, då fick man det tillfälligt utfärdat medborgarskap i form av ett legitimationskort i handen. Vi beordrades också att fästa en lysande knapp i en valfri färg någonstans väl synligt på våra kläder. Senare förstod jag att det inte bara var kortet och utan också denna knapp som möjliggjorde min resa och äventyren i staden Abadyl.

TRAORA:Turister och traditioner

– det blir ingen omelett om man inte knäcker några ägg
– man får ta det onda med det goda
– ändamålet helgar medlen

Efter någon timmes slit i industristadsdelen Indun blev jag och några andra befordrade och fick ett märkligt erbjudande. Vi skulle få komma till den mytomspunna men lite skrämmande stadsdelen Traora. Känt för sina kasinon, barer och utomhus arenor. Vi skulle få en guidad tur genomstadsdelen, som skulle avslutas med ett besök på det beryktade historiska museet, Tjernitas.

Hur vi exakt kördes dit förblir oklart. Vår guides beskrivningar i högtalarna verkade vara gjorda för att få oss att förlora orientering i tid och rum. Vi ombedes att rikta blickarna till byggnader och parker där ljud och syn intrycken avlöste och överlagrade varandra i ett högt tempo . Plötslig stannade bussen bara framför Tjernitas väldiga entré. Men det var det något som inte stämde. Inte några vakter, personal eller besökare i sikte. Väl innanför portarna förklarar guiden att vi ska få möjlighet att vara med i ett experiment. En grupp vetenskapsmän hade rekonstruerat den maskin som genom historien på olika sätt gäckat stadsdelen och staden. Man ville ta reda på hur Maskinen fungerade och vad som gjorde både så fascinerande och fasansfull. Maskinen sades förutsäga framtiden för den som vågade använda den. Vi skulle alltså nu både kunna få reda på vad framtiden hade att erbjuda oss. Samtidigt om vi spelade våra kort rätt ha möjlighet att kunna flytta vidare till den stadsdel vi själva valde och kanske få återförenas med människor vi träffat tidigare i staden.

Villkoret var att vi skulle vara tvungna att offra något men exakt vad fick vi inte reda på förrän kontraktet vi fått i handen var påskrivet och vi blivit insläppta i maskinrummet.