Mobela C

The City of Abadyl – en fiktiv stad som arbetsmiljö

The City of Abadyl är en långsiktig konstnärlig och designteoretisk ram där en fiktiv stad fungerar som plattform för att utforska relationen mellan berättelser, artefakter och digitala medier. Abadyl är samtidigt en virtuell och fysisk stad: en databas med 3D‑modeller, filmer, ljud och texter; ett lager av fysiska objekt; ett webbgränssnitt för kommunikation; kartor och spel; samt ett växande bibliotek av berättelser och scenarier skapade av inbjudna medskapare. Genom att betrakta staden som en generativ struktur – mer som en romanvärld än som en sammanhängande masterplan – används Abadyl för att skapa situationer där nya artefakter, karaktärer och miljöer kan uppstå och återkopplas in i stadens databas.

I den här miljön blir staden både ett arkiv och ett laboratorium: en samlande struktur som kan absorbera inkompatibelt material och ändå hålla ihop genom stadens arkitektur, skalnivåer och regler för hur objekt och händelser relaterar till varandra. Varje nytt verk som utspelar sig i Abadyl – oavsett om det rör sig om film, spel, installationer eller interaktiva gränssnitt – lägger till nya lager i denna fiktiva stad och förändrar därmed dess framtida möjligheter.

Fieldasy – fältarbete + fantasi med fysiska objekt

Metoden Fieldasy utvecklades som ett sätt att engagera många olika perspektiv i skapandet av Abadyls värld och den virtuella kartläggningen av dess rum. Fieldasy kan beskrivas som en kombination av fältarbete och fantasi, där fysiska objekt används som gemensam grund för samarbete, som knutpunkter i komplexa narrativ och som avstamp för att skapa nya element i staden. Inviterade medskapare får scenarier kopplade till Abadyl, arbetar i valfria material och miljöer, och producerar artefakter som därefter både dokumenteras, digitaliseras och assimileras in i stadens databas.

Metoden är uttalat öppen: istället för att styra mot ett bestämt slutresultat används scenarierna som kreativa begränsningar som genererar ”i förväg okända” artefakter. När objekten ställs ut i rumsbaserade strukturer – exempelvis möbelliknande installationer – fungerar de som gränssnitt mellan fysisk närvaro och den underliggande fiktiva infrastrukturen, där varje objekt samtidigt är ett konstverk i sig, en nod i ett större narrativ och en potentiell generator av nya processer.

Mobela C – att lyssna sig genom Abadyl med tangibla objekt

Installationen Mobela C, som visades på Art Channel Gallery i Beijing 2009, kan läsas som en Fieldasy‑baserad metod för att utforska The City of Abadyl genom kroppslig interaktion och fysisk materialitet. I verket placerades en karta över Abadyls olika stadsdelar i rummet, med markerade punkter som representerade teman, röster eller texter kopplade till stadens delar. Besökaren interagerade genom två fysiska objekt – RFID‑läsare – som fördes med handen över kartans punktmoln, och därigenom ”väckte” olika röster och berättelser till liv på både engelska och mandarin.

Mobela C kopplar explicit Abadyls teoretiska ”sju konstruktörer” – där författare som t.ex. Calvino, de Certeau, Baudrillard, Koolhaas och Manovich paras ihop – till en konkret lyssningskoreografi i rummet. Genom att föra objekten längs kartan blir besökaren en slags rörlig läsare som komponerar sin egen rutt genom staden, där varje aktivering motsvarar ett nedslag i en diskussion om hur stad, tid, fiktion och representation kan förstås.

Tangible interaction – när fysiska objekt kopplas till digitala databaser

Mobela C förkroppsligar en central aspekt av Abadyl och Fieldasy: hur taktila interaktioner kan användas för att förankra komplexa digitala databaser i människors kroppsliga och rumsliga erfarenheter. RFID‑läsarna fungerar här som taktila gränssnitt mot Abadyls arkiv – en fysisk gest (att dra ett objekt över kartan) triggar uppspelning av lagrade röster, texter och utsnitt ur stadens omfattande databas. På så sätt kopplas den materiella kartan, den fiktiva staden och de digitala resurserna samman till en hybrid där det blir lättare att dela och diskutera resultatet av det fiktiva fältarbetet.

I förlängningen kan Mobela C ses som ett exempel på hur Fieldasy‑metoden kan förflytta sig från ateljén och utställningen till interaktiva interfaces: scenarier, texter och teorier omsätts i en konkret interaktion där användaren bokstavligen ”läser” staden genom fysisk navigation på en karta. Den tangibla interaktionen skapar därmed en bro mellan Abadyl som abstrakt, teoretisk konstruktion och Abadyl som sinnlig, auditiv och kroppslig upplevelse.

Nedan några korttare utsnitt från rösterna som kunde höras

Pin point (a text that delft with the mapping of space and time in real and fictional spaces)

– You see, writings and especially literature has us experience space and place in a myriad ways that have little to do with real space.

– So there is not much correlation between writing about activities in space and then try to recreate them in a factual way. It is like when you try to be on two different locations at the same time, it is the logistics of hell.

– Sometimes mapping these worlds can be a waste of time and miss the point of creating maps. Literature of all kinds has so many things to tell us about space and place, but the things it has to communicate are not necessarily of the sort that lends itself to cartographic representation.

– In a book people can talk for ten minutes going down a stairway, which in real life takes about 25 seconds.

The planners (a text about constructing spaces of surprise)

– Most of all I have been frequently occupied with architecture and buildings as objects. In other words my notion of theory has not being there to explain or analyse these objects, but to face architecture – the theory and the built environment in frontal collision, like trains on the same track, in opposing directions.

– Facing the building, the theory should explode, it has to explode, it has to blast, blow up.

Same strategy I assume in relation to other theories, intellectual suppositions, ideas. I regard them also as objects, try to lash out to them – more or less as like when you try to hit and extract certain particle in a atom smasher.

The walkers (a text about the Flaneur)

-To provoke the perspectives imagined by the urbanists, city planners, painters and cartographers. Establish a blind practice that are foreign to the geometrical or geographical space of both visual and theoretical construction.

-The art and act of walking is to the urban system what the speech act is to language. Where bodies follow the thick and thin of an urban text.

-Walking is like writing and never being able to read it. And by walking the streets of a city one shapes and shares the narration that creates humanity.