Gestaltande inom designämnet

Bakgrund till gestaltbegreppet

En gestalt (av tyska: Gestalt, “skepnad”, “form”, “figur”) är en isolerad, avgränsad, sluten och strukturerad helhet vars egenskaper inte kan reduceras till egenskaperna hos dess delar. Designarbete består av många olika kompetenser och färdigheter vilka från början i stora delar är fördolda för studenterna. Det är också i grunden systematiskt i sin ansats, där vi genom kursmaterialet försöker få studenten att få ett grepp om vilka strategier, föreställningsförmågor (Folkmann, M. 2013) och hantverkskunnande (McCullough, M.) (Nelson,H & Stolterman, E.) som krävs av en designer för att kunna hantera den komplexitet och osäkerhet som alltid infinner sig när något ska designas (Cross,N.). Design kan för någon som observerar det utifrån se ut som en serie aktiviteter där “designern” på olika sätt gestaltar (tex skissar) sig fram till olika lösningsförslag. På ytan ser det alltså ut som om man skissar, kodar och bygger modeller, men de tankar som ligger bakom och styr dessa ytfenomen tenderar att förbli fördolda. Om man från den utgångspunkten försöker överföra design till en helt annan idétradition så riskerar man att enbart få med sig ytfenomenen (som skissning) utan att de mer grundläggande »tänket« som ytfenomenen är så beroende av kommer med. (Edeholt, H 2006).

Jag har bifogat 3 bilder för att ge en bild över hur en sådan här gestalötningsprocess kan gå till och hur dess olika delar skapas och kopplas samman i en process. Hela projektet var detta ingår kan läsas mer om här

Intialt skapad 3d värld för at testa hur skuggar kan skapas på en 2d dimentionell yta

Gestalt i förhållande till skapande och design

Gestaltande design tar fasta på design som en profession, där designerns roll är att i olika former och material kunna gestalta (We think around things and through things) (Dunnigan, J. 2013) för att ställa frågor, kommunicera och ge svar. Gestaltande är analogt med en process som resulterar i kunskaper som förvärvats under processen och en artefakt (Dipert, R. 1993) som ibland också lagrar den kunskapen (Armour, 2000) på något sätt. Gestaltning kan således betraktas som en process för kunskapsförvärv eller lärande från det tidigare okända. Kunskapen som förvärvats avser inte bara den gestaltens specifika domän, utan också själva processen som skapade den. I skapandeprocessen förvärvas kunskap om hur man utvecklar både artefakt och process (Imai, 1997). Gestaltande kan således både vara en metod för att skapa något (nytt) och en metod för att ställa frågor som resulterar i kunskaper som förvärvats under den process som gestaltande kräver. Gestaltning etablerar genom sin konstitution således ett praktiserat utrymme att skapa, tänka, bearbeta och omarbeta det som har varit föremål för intentionen, problemet eller uppdraget, det handlar om att lägga till kunskap, knyta samman det vi redan vet och i skapande handling få fatt på det nya. Detta arbete skiljer sig tydligt från att endast parallellt (Redström, 2017) observera och efteråt teoretiskt artikulera detta arbete. Gestaltning kan ses som en praktikbaserad situation, som skapar ett utrymme att tänka, omsätta, reflektera och arbeta med det som varit föremål för den artefaktiska undersökningen. En metod för att skapa kunskap, som förbinder det vi redan vet med det nya (Cramerotti, A, 2009), som tydligt skiljer sig från enbart observationer – i utväxlingen mellan externaliserad och internaliserad kunskap – reflektion och kunskapande genom/i handling. De här sättet att “tänka med både händer och kod” – gör det möjligt för studenten att undersöka koncepts bärighet att kunskapa genom gestaltning (Dix, Alan & Gongora, Layda). I programkurserna fokuserar vi framförallt på metodiska ansatser i designarbetet i tidiga skeden, där det för studenten handlar om att lära sig hur de kan organisera sitt designarbete och därigenom kunskapa i förhållande till sitt uppdrag, främst i former av skisser och prototyper, genom att i gestaltad form ordna, representera, analysera, tolka, referera och förhålla sig till det som är föremål för deras undersökning.

3d generade object från skuggor

Gestaltande design roll i digital design utbildningen

Med gestaltande design vill vi att studenterna utvecklar föreställningsförmåga, materialkunskap, förståelse för nya mediers principer (Manovich, L. 2001), praktisk erfarenhet genom att i designarbete och i nära samspel med erfarna designers, forskare och pedagoger och i en dialog mellan programmets andra delar; Webbteknik och interaktionsdesign . (Snyder, Heckman, & Scialdone, 2009) förespråkar integrationen av konstnärliga sätt att kunskapa inom tekniska discipliner (som informationsvetenskap). Som yrkesverksamma inom tekniskt drivna yrken som t.ex. Digital design måste designern ha en “Förmåga att tolka komplexa och tvetydiga situationer, interagera med experter från andra områden och konstruktivt utvärdera sitt eget och andras arbete, samt skapa nya specifika verkligheter. Dessa förmågor kräver ett sätt att känna till världen som kompletterar kunskapen från ett rationellt, vetenskapligt tillvägagångssätt. Vetenskapliga och konstnärliga sätt att kunskapa utesluter inte varandra, argumenterar de, men kan och borde vara komplementära till varandra. Där vetenskap tenderar att vara bokstavlig, sekventiell, textuell och funktionell gynnar konsten kunskap som är direkt, kontextuell, metaforisk och estetisk. I designämnet integreras dessa med ytterligare en, det verkliga, eller de världar, miljöer och artefakter skapade av människan. Ett konstnärligt sätt att veta väver detaljer i ett holistiskt mönster (en gestaltning), medan vetenskapen analyserar och ser skillnader. Konstnärlig kunska – kunskap genom gestaltning koncentrerar sig på relationer, samtidigt som vetenskaplig kunskap förespråkar kategorisering. Konsten bygger på syntes medan vetenskaperna är beroende på analys. (Snyder, Heckman, & Scialdone, 2009) noterar att utbildning i konst kan hjälpa till i att utveckla empati och kan öka medvetenhet om mångfalden av mänsklig erfarenhet. Designstudenters lärande fokuseras också på konceptualisering (Deleuze & Guattari. 1994), skapande och kritik – ett medvetet och kritiskt skapande (Dunnigan, J. 2013). Det är vanligt att uppgifter i form av problem/möjligheter som ges till studenterna är medvetet vaga och tvetydiga(Hoberg,C 2006). Mycket av lärandet görs “Out in the open ”, med inställningen att man lär mer av misstag än av att göra “rätt”. Med denna lärandemiljö som vi skapat med våra tre områden; gestaltande design, webbteknik och interaktionsdesign har vi som utgångspunkt att ge studenterna flera perspektiv för att ta sig an ett designuppdrag – gestaltande, tekniska och Interaktionsmässiga perspektiv gör det möjligt för studenten att se flera lösningar. Specifikt inom gestaltande design måstet konceptet kunna manifestera sig i ett fysiskt, digitalt eller mixat uttryck. Gestaltande design har i programmet syftet att utveckla studenternas skapande förmåga med stöd i de andra perspektiven(Bloom), genom att de löpande utvecklar dessa hantverksmässiga kunskaper och metoder för att löpande i sitt gestaltande arbete kunna ställa frågor som resulterar i nya kunskaper som förvärvats under denna process och som leder dem fram mot att skapa något (nytt) av värde.