Hundra år av framtider, och två traditioner som sällan läser varandra
Hur arbetar man med framtider som inte går att förutsäga? Två forskningstraditioner har ägnat sig åt den frågan i decennier. Strategisk framsyn och scenarioplanering gör det med scenarier som rubbar det en organisation tar för givet. Designforskningen gör det genom att ge framtider form, i föremål, miljöer och berättelser som går att se och vistas i. De delar fråga, men har i stort sett utvecklats var för sig.
Inom forskningsprojektet Strategic Foresight for Organizational and Societal Transformation vid Högskolan Kristianstad har vi lagt de två sidorna bredvid varandra. Resultatet är en sammanställning i fyra delar: en tidslinje över hundra år, från 1926 till 2026, i 34 kapitel och sju spår, en genomgång av metoderna, en uppslagsdel med begrepp och källor, och nio genomförda fall berättade steg för steg.
Den fjärde delen var den som lärde oss mest. Vi sökte efter dokumenterade tillämpningar av var och en av de 39 metoderna och redovisar öppet vad vi fann. För 28 av dem finns ett genomförande att peka på. För resten hittade vi bara upphovspersonens egen uppgift, bara närliggande arbete, eller ingenting alls. Avståndet mellan att en metod beskrivs och att den används visade sig vara större än vi hade väntat oss.
Luckorna är en inbjudan. Känner du till ett genomfört exempel som saknas, eller har du själv använt någon av metoderna, så skriv i kommentarsfältet eller till michael.johansson@hkr.se.

























