Skuggornas_epistemologi
Forskningsprojekt om perception, romantik och mindwandering
I mitt pågående forskningsarbete tillsammans med Andi Siess undersöker jag hur skuggor fungerar som en epistemologisk och metodologisk portal för att förstå upplevelse, perception och designkognition. Projektet rör sig i skärningspunkten mellan fenomenologi, tysk romantik och kognitiva perspektiv på kreativitet – med skuggan som både objekt och metod.
Varför skuggor?
Skuggan är varken bild eller frånvaro, utan något däremellan: ett gränsfenomen som synliggör medialitet, tvetydighet och det ofullständiga. I dokumentet “en form av skuggrike” utforskar jag hur skuggor kan fungera som gestaltningsprincip – ett sätt att arbeta med det dolda, antydda och perifera som alternativ till transparens och kontroll.
Teoretiskt utgår jag från fenomenologisk analysmetod där skuggor inte bara döljer utan också visar: de markerar konturer, gränser och det som ännu inte är begreppsligt fångat. Detta perspektiv kopplar till Platons grottliknelse där skuggor blir metaforer för hur vi låter representationer ersätta världen – men också till japansk och europeisk kulturhistoria där skuggor bär betydelser av tvetydighet, antydan och frånvaro.
Tysk romantik som teoretisk grund
De tyska romantikerna – Novalis, Schlegel, Hoffmann – är centrala för mitt arbete. De förstod perception som något medierat, fragmenterat och öppet för omtolkning. I min referenslista inkluderar jag avhandlingen “The Shadows of the Sensorium: Synesthesia and Intermediality in German Romantic Literature” som undersöker hur romantikerna iscensatte synestetiska erfarenheter för att utmana dåtidens epistemologiska antaganden.
Novalis romantisering av världen – att ständigt tolka om, poetisera och intensifiera upplevelsen – blir för mig en designmetod. Kärlek, intuition och fantasi blir inte irrationella rester utan metoder för att nå andra lager av verkligheten. Detta kopplar till artikeln “Did Early German Romanticism Impact Systems Theory?” där Luhmann använder romantiska texter för att testa begrepp som autopoiesis och kommunikationens gränser.
Här börjar skuggan likna ett systemiskt fenomen: det som inte sägs, inte förstås eller inte kan fixeras i ett perspektiv, men ändå påverkar hur systemen uppfattar och återskapar sig själva.
Mindwandering som kreativ resurs
Även om mindwandering inte är explicit etiketterat i mitt material, cirkulerar närliggande idéer genom referenser till kreativitet, abduktion och kognitiva perspektiv på problemlösning. I relation till skuggor förstår jag mindwandering som uppmärksamhetens skuggzon: ett läge där tanken rör sig bort från det explicita uppdraget och börjar följa associationer, affekter och fragment.
Denna “passiva aktivitet” ligger nära romantikernas intresse för det omedvetna och det de kallade “nattens sida” eller “skuggriket” av vetandet – lager av erfarenhet under medvetandets yta som bara blir gripbara indirekt, genom bilder, metaforer och stämningar.
Synestesi, intermedialitet och designimplikationer
Centralt för projektet är hur romantikerna använde synestetiska erfarenheter – sammanblandningar av sinnen – för att visa perceptionens medialitet. Genom att låta ljus/mörker, färg/skugga och ljud/bild korsas, öppnade de en förståelse av perception som ett nät av medierade transformationer snarare än en neutral avbildning.
Skuggan blir därmed en intermedial figur: varken ren bild eller ren frånvaro, utan ett gränsobjekt som synliggör mediernas och sinnenas egna begränsningar. I min samling av visuella exempel och bildfiler (t.ex. “shadows_Main” med stillbilder) fungerar detta som ett visuellt laboratorium där skuggor prövas som gestaltningsmaterial.
Forskningsfrågor och forts att arbete
Mitt arbete pekar mot flera forskningsfrågor:
- Hur kan skuggor fungera som designprincip för att skapa upplevelser som betonar det dolda och tvetydiga?
- Vilken roll spelar mindwandering i kreativa processer där osäkerhet och omvägar är produktiva?
- Hur kan romantisk epistemologi bidra till kritiska designpraktiker som går bortom funktionalism och transparens?
Materialet jag kontinuerligt samlar och publicerar – från Platons grottliknelse till färgade skuggor i fysiken, från Novalis poesi till Luhmanns systemteori – bildar en multidisciplinär grund för att förstå hur vi kan designa med skuggors mångtydiga uttryck och betydelser i focus.





























